...
Det känns konstigt att läsa genom den här bloggen. Jag började läsa genom lite nyss, var smått uttråkad, har tredje delen och sista delen av ett stort spanska prov imorgon och så har jag ett tyska prov. Hemskt. Tyskan är lätt, men jag menar, spanska. Helvete heller. Tog en paus, och läste lite gamla inlägg i bloggen, och får en knut i magen av att bara läsa inläggen. Kan inte minnas hur det var att leva då. Har pressat bort dem från minnet. Jag fåt en sjukt suddig bild när jag tänker tillbaka, kan inte komma ihåg något.
Mår illa av att läsa det, jag kan fortfarande inte förstå att det har gått över ett år sedan helvetet bröt lös hemma hos mig, att det har gått över ett år sedan jag flyttade till Finland, att det har gått över ett och ett halv år sedan turen började vända sig emot mig.
Jag är så nöjd med mitt liv nu. Jag vet att jag inte syns mycket i den här bloggen, och inte mycket i min andra blogg heller, men jag har fullt upp hela tiden, och det är så jag vill leva. Jag vill ha saker att göra under dagarna, fester att gå på helgerna, vänner på kvällarna och känslan att man vill gå upp på morgonen, och ehm, extremt mycket så gillar jag känslan att jag somnar när jag lägger mig. Jag är uttmattad fysiskt, inte psysiskt som jag var varit under de senaste åren.
Känns som om jag har lappat ihop mitt liv, jag har tagit de rätta valen under den senaste tiden. Jag gör det jag ska, och kommer vidare. Jag står inte längre och trampar på en och samma punkt.
Nu är bara tanken den att spara lite pengar för att kunna satsa på vissa saker, för att kunna resa nästa sommar.
Det känns som om jag inte längre är så Bitter som jag var förut, visst det finns dagar jag klagar på allt, men jag har förändras. Jag är inte bitter på människor längre, jag är inte bitter på livet. Jag förstår att det finns så mycket mer än det man ser.
Jag var så trött förut, så trött på livet. På män, jag har ingen tillit för män, jag har fortfarande inte det. Jag jobbar på det. Jag vill inte vara en bitter människa som gömmer sig under ett skal och inte vågar vara sig själv. Jag vill komma vidare med livet. Saken är den, att förut litade jag inte på någon. Ingen. Inte ens mig själv.
Jag är bara sjutton och jag var rädd att livet skulle fortsätta som jag hade det då livet ut. Jag ville inte leva. Det finns så mycket saker jag bara håller tyst om. Jag skulle önska att jag skulle våga ta mer, pratar mer, leva lite mer, släppa allt, vara mig själv.
Jag skiftar mellan en massa känslor. Ibland hoppar jag runt, nästa sekund är jag tyst och i mina tankar, och så undrar jag, är det någon som märker? Så hoppar jag lite mer och babblar en massa strunt så att folk inte ska märka. .. Men det kanske är den där jävla p-staven som jag skaffade's fel.. :P hahah
Närå jag har blivit en mer positiv människa, jag är dock reserverad, jag vet inte riktigt vad folk vill höra när man lär känna en människa. Ett steg i taget.. :)
Ska fortsätta plugga nu. Ett inlägg som skulle bli fem rader vart så här långt. Jag har ingen självkontroll.. Moahhaha
Juste Tokio Hotels nya album har kommit ut och jag e super glad.. och ni vet då när TH var i Sverige, min mentor var deras tolk, hon skaffade en autograf till mig, coolt va.. Lite avis dock, jag menar, min mentor fick träffa dem och inte jag.. :P But I guess it's not time for it yet, it wasn't meant to be. ;) :P
